När det dimper ner främmande.
Bara som en liten upplysning så har vi bestämt att den här bloggen ska
vara som en brevväxling mellan oss två bästisar... ett tidsfördriv liksom.
Vilken bra idé! 💡
Nu är det jag, Jämmer som börjar, för jag är den som är mest framåt...

Hallå Elände! Är du där? Hur har du det nu på kvällskvisten?
Jag sitter här i soffan och vilar ut efter dagen.
Fy vale vad slut jag är!
Den här dagen har tagit musten ur mig.. men, men...
Jag ska inte klaga, det kunde vara värre.
Det var bara det att vare sig du tror det eller inte,
så fick vi besök idag, gnällspiken och jag.
Och naturligtvis var det tvunget att hända just idag,
när vi inte hade varit och handlat.
Jag sa till gubben igår att nu är maten slut, bara så du vet det,
men han orkade ju inte masa sig iväg till affären.
Då får vi väl svälta, svarade han.
Å varför ska jag allltid behöva göra allting? Det är ju så typiskt karlar!
Och nu ser du hur det gick! Just idag kom det folk.
Men eftersom jag är ett rekorderligt fruntimmer , fann jag på råd.
Det fick bli våfflor och kaffe.
En kan ju inte stå till buds med kaffebröd jämt.
När jag hörde bilen på garageuppfarten,
hällde jag i smeten i våffeljärnet och gick för å ta emot gästerna.
Är ni redan här?!
Ta av er skorna utanför dörren då, jag vill inte få in skit i hallen, sa jag.
De gick direkt till köksbordet och satte sig.
Lite nervös blev jag för det är ju inte så lätt å veta va en ska tala om,
när det dimper ner främmande utan att en är riktigt förberedd på det.
Men jag kan ju vara slängd i käften som du vet, så som tur var fann jag mig.
Har ni kommit hit för att äta oss ur huset , så kan jag tala om att det blir våfflor, sa jag.
Då kom jag på att jag hade hällt i smeten i laggen innan de kom.
Jag lyfte på locket å såg smeten ligga där ogräddad å skvalpa.
Va ända in i glödheta...... Järnet var kallt!
Jodå! Dä ä dagens sanning! Gissa om jag blev svett ! Våffeljärnet hade lagt utå.
Dä va bara te å ta fram pannkakslaggen.
Att det blev pannkakor utav alltihopa, det kan jag försäkra.
Jag hade ju haft bakpulver i smeten, så de blev tjocka som falukorvar.
Men gästerna blev nog mätta, för de fick tugga länge. Har de inte slutat, så tuggar de än.
Nu ska jag slå ikull mig för natta.
Ha det så bra, så hörs vi om vi hinner.
Hälsningar Jämmer