Hujedamej, tocken natt!!
Goddag kära du!
Omtöcknader går jag, som i dvala.
Den här natta vill jag då inte ha tillbaka,
dä säger jag på det bestämdaste.
Å mä eftertryck!
Jag vet inte hur Tråkmånsen å du har dä i sovrummet,
Jag vet inte hur Tråkmånsen å du har dä i sovrummet,
för där brukar jag ju aldrig vara.
Men Gnällspiken å jag vi ha haft e hederlig gammal väckarklocka
i vårat sovrum i eviga tider, å den har gått på pricken rätt både natt å dag,
å utan mankedemang, tills för lite sen.
Å dä ska jag säga dej Elände lilla, att dä ä ingen lycka som följer
mä såna olyckor som när väckarklockor stannar.
Gnällspiken tog resolut å gav sig åsta te urmakaren,
Gnällspiken tog resolut å gav sig åsta te urmakaren,
men dä fanns inget å göra. Dä var bara att köpa nytt.
Nu för tiden ä dä såna nymodigheter de tar fram,
Nu för tiden ä dä såna nymodigheter de tar fram,
så jag vet då rakt inte hur jag ska förklara det för dej så du begriper.
Men gubben min kom hem mä e lita låda, mindre än en skokartong.
I den låg dä något som gick på ström å innehöll en klocka mä radio.
Ja, jag förstår att du häpnar, Elände lilla, men vänta det kommer mer.
Dä va siffror i lådan, å hör å häpna, så har den som gjort lådan bestämt
att det är 24 timmar på en väckarklocka i stället för 12.
Jag sa te Gnällspiken att tocket dumt påhitt fick han lämna tillbaka, på eviga momangen.
Men Gnällspiken satte kontakten i vägguttaget å tro det eller ej, det började spela.
Jag sa te Gnällspiken att tocket dumt påhitt fick han lämna tillbaka, på eviga momangen.
Men Gnällspiken satte kontakten i vägguttaget å tro det eller ej, det började spela.
Å siffrorna lös det om så en såg dom på långt håll.
Nu bestämde vi oss för å behålla underverket.
Nu bestämde vi oss för å behålla underverket.
Men inte gav den någon nattro inte.
När dä va dags te å sova, började en gubbe i lådan att tala finska.
Gnällspiken han sa som dä va te gubben som är i väckarklockan,
att ska vi lyssna på dej, så får du allt tala svenska,
för annars begriper vi inte ett dugg å va du säger.
Men det örat brydde han sig inte om att lyssna på,
han bara fortsatte å babbla finska.
Så Gnällspiken slog å. Sedan somnade vi.
Plötsligt vaknade jag å såg siffrorna från lådan lysa i spegeln på väggen.
Plötsligt vaknade jag å såg siffrorna från lådan lysa i spegeln på väggen.
5.55 stod det.
Hujedamig tocket elände, tänkte jag. Nu hade vi försovit oss.
Vi går ju alltid upp klockan 5 vet du, så vi får lite mä utå dan mä.
Jag flög ur sängen å drog täcket å Gnällspiken.
Upp mä dej gubben min, skrek jag!
Vi har försovit oss å kommer inte å hinna dricka morgonkaffet,
Vi har försovit oss å kommer inte å hinna dricka morgonkaffet,
om du inte makar dej upp på eviga momangen.
Gnällspiken grinade illa och plirade mä ögonen.
Va jämrar du dej för Jämmer lilla? sluddrade han sömnigt.
Klockan är ju bara 2.22 mitt i natta. Lägg dej å somna om!
Men inte håken kan en somna om efter att en chockad trott
att en skulle gå miste om morgonkaffet.
Ja du Elände, här har en inte hämtat sej än.
Jag hoppas natten som ligger framför inte blir lika strulig.
För då kommer jag över och sover hos dej.
För ser du nattroa den måste jag ha.
Hälsningar Jämmer.